17 februari 2026

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Mitt i natten vaknar tvåbarnsmamman Ulrika av att ytterdören står och slår. När hon tittar in i treårige sonen Jacks sovrum gör hon en fruktansvärd upptäckt: han är inte där. Sökandet efter Jack drar igång omedelbart, men pojken är som uppslukad av jorden.

Kriminalpolis Reub Thelander är sjukskriven efter en operation, men har ingen ro att vila upp sig. Den nya grannen finns där som ett stöd, men när det visar sig att hon har kopplingar till den försvunna treåringens mamma blir det ännu svårare för Reub att hålla sig borta från jobbet. 

Gör dig redo för en riktigt spännande bladvändare. Timmen är slagen är en efterlängtad återkomst till Höllviken och ett kärt återseende av Reub Thelander, Estrid Berg och de andra vid Vellingepolisen.

Det borde verkligen vara förbjudet att skriva en så här olidligt spännande bok! Hur tänkte du Linda Ståhl?! Tänk på all hjärtklappning som den hjärtskärande och galet spännande handlingen skapar hos oss läsare! Timmen är slagen är en av de mest spännande kriminalromanerna jag läst. Den är helt fantastisk och genom hela boken känner jag en olidlig väntan och längtan till att få reda på vad som hänt och hur allt hänger ihop. Som förälder förfasas jag över att det allra värsta har hänt, ett barn är spårlöst försvunnet. Till råga på allt var du och barnet osams i samband med sänggåendet. Ett sänggående som kantades av hårda ord, frustration, smällande av dörrar och skrik. För att senare på efternatten upptäcka att det ofattbara har hänt, din son är försvunnen! Såå fruktansvärt!! Reubs kollegor lyfter på många stenar , följer en mängd olika spår, under tiden som Reub försöker bli återställd efter sin operation. Ett gediget polisarbete genomförs, ibland gör man kanske inte riktigt allt rätt, men man gör så gott man kan, med de medel man har. Att återigen träffa poliserna vid Vellingepolisen är ett kärt återseende och jag hejar på dem alla och hoppas att allt ska sluta väl. Att pojken ska återfinnas vid liv, att ingen anhörig eller vän till familjen är skyldig. En mängd olika tänkbara scenarier presenteras och alla känns mer eller mindre sannolika. När allt avslöjas är det inte annat än att jag som läsare höjer på ögonbrynen och lyfter på den imaginära hatten. Det här, Linda Ståhl, har du gjort riktigt bra! Bättre än så här blir det inte!


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar