Pizzeria Roma av Elin Persson

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består. Pizzeria Roma av Elin Persson är en hyllning till en by och dess invånare, till landskapet med de linblå bergen som skymtar i fjärran, de mossgröna skogarna och de svarta, spegelblanka tjärnarna.

Vilken härlig liten bokpärla! Pizzeria Roma är en fin, lågmäld bok i långsam takt som handlar om vänskap, livet utan de stora gesterna, livet i en liten småstad/by. Den handlar om de som blivit kvar i bygden, som slitit hårt, men där kroppen tagit stryk. Magnus, Kenneth och de andra vännerna sammanstrålar på Pizzeria Roma, där de ventilerar olika spörsmål. Lennart Jähkel gör en fantastisk uppläsning av boken, vilket bidrar till en ytterligare känsla för handlingen. Det känns som om Magnus berättar direkt till mig. Berättar om sitt liv, de nya rutinerna han tvingas hitta på grund av sina hälsoproblem. Han som identifierar sig som den kompetenta svetsaren på verkstaden. Det är enligt honom jobbet som visar vem han är och ger honom sin identitet. Nu tvingas han ompröva allt och vid sin sida har han sin trogne vän Kenneth. Livet går ändå sin gilla gång, man gör det man gör och så är det med det. Pizzeria Roma är en bok som trots sin lågmäldhet drabbar mig. Jag känner med bokens personligheter och jag önskar att jag med ett trollspö kunde förändra förutsättningarna. Det här är en av de finaste romanerna om gemenskap och vänskap som jag har läst. En hyllning till trakten man bor i och dess invånare. Läs och njut!! Det här är en bok du inte vill missa!
 

Mjölkharen av Tina Norin

Den berömda konstnären Astrid Sterners tavla Mjölkharen försvinner spårlöst från Göteborgs konstmuseum under en märklig konstkupp 1978. När hennes barnbarn städar ur släkthuset fyrtio år senare hittar de brev och en gammal dagbok som ger en helt ny bild av deras omtalade mormor.

Astrid och hennes vän Viola lever konstnärsliv i 1910-talets Paris. De studerar för Henri Matisse, ser Gertrude Steins konstsamling, bor i dragiga vindskupor, kastar sig från famn till famn och går på den ena festen efter den andra. Men drömmen om att leva av och för konsten visar sig få katastrofala följder.

Ju mer barnbarnen gräver i det förflutna, desto tydligare blir det att den försvunna tavlan bara är toppen av ett isberg. Mormor Astrids liv verkar ha varit en komplicerad härva av lögner och förvecklingar.

Mjölkharen är en historisk spänningsroman om familjehemligheter och svek, vänskap och sorg och om att hävda sin rätt.

Jag hade turen vinna den här boken i en utlottning! Och vilken fin vinst det var! Mjölkharen är en helt fantastisk bok! Jag får hänga med på en fascinerande levnadshistorieresa, som utspelar sig i Sverige och i Paris. Nutid blandas med dåtid. Persongalleriet är verkligen målande och jag får träffa flera intressanta personer. Det är en berättelse som griper tag i mig och nyfikenheten väcks direkt. Vart ska det bära av, hur kommer handlingen att utveckla sig? Och det är i resan framåt och mot upplösningen som spänningen finns. Jag är riktigt nyfiken på vad som kommer hända och mina tankar får fritt spelrum. Det är kanske också därför boken har kategoriserats som spänningsroman. För den är spännande ur det perspektivet, men kanske inte ur ett klassiskt deckarperspektiv. Om jag hade fått kategoriserat den här boken hade jag kallat den en roman, för det känns mer som en roman än en spänningsroman. Därför kan du som sällan läser kriminal- eller spänningsromaner definitivt läsa den här boken. Det är inte en våldsam bok, utan spänningen ligger i själva skeendet i berättelsen, samspelet mellan människorna. Så ja, det är en mycket spännande bok! Men sättet boken är skriven på och känslan är mer som en roman.  Mjölkharen är verkligen en bok som passar alla! Att den dessutom utspelar sig till viss bland konstnärskretsar i Paris gör det inte sämre. Tvärtom! Jag älskar det!! Läs och njut!