Grannen Lolas liv går mer i buggtempo. Men bakåt, nu när hennes äktenskap sjunger på sista refrängen. Och Stinas unge vikarie Casper jagas av sin mammas kloka ord: "Om inte nu, så när?"
Tre liv, tre olika drömmar, men en längtan som för dem samman: att uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina vill egentligen inte röra på kroppen i onödan. Ändå börjar alla folkkära melodier snurra i bakhuvudet, och i hemlighet har hon skapat spellistan "Livet är kort".
För livet är kort. Kanske är det på dansgolvet som allt ska falla på plats?
Snurra min jord är första delen i Dansbandsserien om tre personer som räddas av musiken och dansen. En kärleksförklaring till musikgenren som föddes i folkparkerna och som fortsätter att trollbinda nya generationer.
Vem kunde tro att jag skulle läsa en bok med dansbandstema? Än mindre att jag skulle tycka mycket om boken. Inte jag i alla fall. Men när jag fick frågan om att läsa boken Snurra min jord antog jag givetvis utmaningen. Jag älskar att läsa och tycker det är roligt att utmana mig själv genom att läsa något som jag inte så ofta gör. Hur var då boken? Förvånande nog gillade jag den verkligen. Givetvis handlar det en hel del om dansband, men fokus på boken är relationer, kärlek och vänskap. Man behöver med andra ord inte vara en dansbandsfantast för att uppskatta boken. Även om dansbandskänslan infinner sig då några av bokens huvudpersoner älskar dansbandsmusik, ligger fokuset på människorna, om kraften att våga förändra sitt liv och sina förutsättningar. Det serveras otrohet, längtan efter det som varit och känslan av att vilja förändra sig och blomma ut. En härlig och hjärtevärmande roman med andra ord! Jag får snabbt en känsla för personerna som figurerar i handlingen och vill definitivt hänga mer med Stina, Lola och Casper. Något annat jag uppskattar med boken är att varje kapitel inleds med en melodifras och tur för mig så finns facit i slutet av boken. Tack för det! Som grädde på moset avslutas boken med en underbar cliffhanger, vilket gör att jag bara måste läsa nästa del i Dansbandserien!
Vem kunde tro att jag skulle läsa en bok med dansbandstema? Än mindre att jag skulle tycka mycket om boken. Inte jag i alla fall. Men när jag fick frågan om att läsa boken Snurra min jord antog jag givetvis utmaningen. Jag älskar att läsa och tycker det är roligt att utmana mig själv genom att läsa något som jag inte så ofta gör. Hur var då boken? Förvånande nog gillade jag den verkligen. Givetvis handlar det en hel del om dansband, men fokus på boken är relationer, kärlek och vänskap. Man behöver med andra ord inte vara en dansbandsfantast för att uppskatta boken. Även om dansbandskänslan infinner sig då några av bokens huvudpersoner älskar dansbandsmusik, ligger fokuset på människorna, om kraften att våga förändra sitt liv och sina förutsättningar. Det serveras otrohet, längtan efter det som varit och känslan av att vilja förändra sig och blomma ut. En härlig och hjärtevärmande roman med andra ord! Jag får snabbt en känsla för personerna som figurerar i handlingen och vill definitivt hänga mer med Stina, Lola och Casper. Något annat jag uppskattar med boken är att varje kapitel inleds med en melodifras och tur för mig så finns facit i slutet av boken. Tack för det! Som grädde på moset avslutas boken med en underbar cliffhanger, vilket gör att jag bara måste läsa nästa del i Dansbandserien!
