23 april 2019

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour

Sami växer upp i Homs i Syrien. Hans barndom är trygg, men som vuxen får han alltmer erfara regimens förtryck. Som kartritare i militären blir han mot sin vilja själv delaktig i övergreppen mot civilbefolkningen, samtidigt som demonstrationer börjar äga rum runt om i landet. Samis flickvän Sarah är en av alla som deltar i protesterna. En dag får han ett sms från henne, som bara går att tolka på ett sätt: De skjuter mot oss.

De hemlösa katterna i Homs är en varm och skakande roman om revolutionens hopp och krigets fasor, en unik inifrån-skildring av en stad i ruiner i efterdyningarna av den arabiska våren. Det är en berättelse om död och lidande, men ännu mer om liv och kärlek.

Eva Nour är en pseudonym. Det här är hennes debutroman och den har skrivits till huvudpersonen Sami. De lever tillsammans i Paris.

De hemlösa katterna i Homs är en bok som smärtar att läsa. Jag tas med till en stad, som jag vet har förstörts i krigets Syrien. Men i bokens början är jag ännu inte där. Jag får ta del av en barndom, i ett land och kultur som är annorlunda än det land jag själv vuxit upp i. Likväl är det en barndom som fortfarande är en barndom. Allteftersom bokens huvudperson blir äldre märker man hur tumskruvarna dras åt och vad som egentligen utspelar sig, för att så småningom handla om ett regelrätt krig mot civilbefolkningen. Som tur är innehåller boken inte bara grymheter, utan du får också läsa om familjeband, kärlek och hopp. Ett hopp om frihet.































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































12 april 2019

Familjereceptet av Veronica Henry


Laura Griffins hem håller på att förändras. Båda döttrarna har lämnat boet och tanken på huset på Lark Hill 11, utan allt spring, skratt och dofterna från AGA-spisen känns helt främmande för Laura. Men kanske kommer hon nu få tid för sig själv för en gång skull, och även tid med maken Dom.

Men när en hemlighet briserar i deras äktenskap rämnar Lauras värld. Förvirrad och nedslagen söker hon tröst i sitt viktigast arv: sin mormors receptbox, skriven under andra världskriget. Genom recepten och dess historier börjar Laura bit för bit hitta tillbaka till sig själv. Och kanske har hon en plan för hur resten av livet ska levas.

Veronica Henry är en brittisk författare vars varma feelgood-romaner varje år vinner nya läsare. Hennes karaktärer är lika trovärdiga som de är inspirerande, och 2019 ger Printz Publishing ut hela tre fristående böcker av Henry en för varje säsong. Familjereceptet är given läsning för alla feelgood-älskare.

När jag laddade ner bilden på boken konstaterade jag snabbt att den har ett omslag, som gör att jag ångrar att jag inte läste boken, utan lyssnade på den. Jag kan tänka mig att om jag läst boken hade jag nog flera gånger slutat läsa i boken, för att bara vila ögonen på omslaget och drömma mig bort en stund. Visst är det härligt med böcker som har ett vacker bokomslag, som faktiskt förhöjer läskänslan, bara genom att vara något som man kan vila blicken på. Låter kanske lite knäppt, men det är i alla fall den känslan jag får av ett vackert bokomslag. Vad tyckte jag då om boken? Den har allt en feelgood roman ska ha. Förvecklingar, en blandning av dåtid och nutid och en genommysig känsla boken igenom. Så om du gillar att läsa en bra feelgood-roman, ska du definitivt läsa den här boken. Familjereceptet är den första av Veronica Henrys böcker jag har läst/lyssnat på och det lär säkerligen blir fler.

03 april 2019

Lycke av Mikaela Bley

En kall och regnig fredag i maj försvinner åttaåriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm. På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet.
Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, som ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Frustrerad över korrumperade poliser, de frånskilda föräldrarnas märkliga beteende och kollegornas gliringar, försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner henne alltför mycket om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva fylld av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne konfrontera sitt eget förflutna.

Spänningsromanen Lycke är den första av boken i serien om den egensinniga journalisten Ellen Tamm.

Det här är boken för dig som gillar kriminalromaner med korta kapitel och med ett snabb flöde, som gör att du fullständigt plöjer igenom boken, för att komma fram till slutet. Du måste ju få reda på vad som hände och vem/vilka som är den skyldiga/de skyldiga. Inget känns givet och vem som helst kan ha vara gärningsmannen. Hur var det då? Gissade jag rätt? Ja, det gjorde jag faktiskt, men känslan när du läser boken är ändå att vem som helst kan ha begått brottet och det är en av anledningarna till att spänningen ligger på topp. Det blir extra känsligt när det handlar om ett barn, så många drabbas och själv törs man inte ens tänka tanken, att tänk om det var mitt barn som försvann.... Kopplingarna till Ellens privatliv och förflutna höjer handlingen ytterligare och lägger till en nerv. Du känner för huvudpersonen och vill bara krama om henne och säga: Ta det lugnt, släpp dina hjärnspöken och försök lägga det förflutna bakom dig. Givetvis är det lättare sagt än gjort och det förstår du allt eftersom du läser vidare. Jag kommer garanterat läsa fler böcker i serien om Ellen Tamm. Det här är en riktigt bra debutroman av författaren Mikaela Bley.