Om uträkning av omfång av Solvej Balle

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som  händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

Om uträkning av omfång är en hisnande utforskning av vår plats på jorden, av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet. 

Förra årets mest omdiskuterade titel borde vara Om uträkning av omfång av författaren Solvej Balle. Många gånger kanske man inte ens kommer ihåg titeln, utan nämner den som, den där boken med den långa titeln eller omfång eller något annat liknande. Efter att ha lyssnat på boken kan jag äntligen konstatera att nu har i alla fall titeln satt sig för mig! Jag kommer ihåg vad den heter och dessutom förstår jag bättre varför titeln valts. Det här är en bok som är mycket speciell och väldigt välskriven. Vilket imponerande språkbruk och hur kan man lyckas med att få en bok, som egentligen inte handlar om något speciellt och där samma dag återupprepas med samma händelser, att bli så intressant och läsvärd. Där bokens huvudperson Tara försöker komma vidare till den 19 november, eftersom hon själv har fastnat i den 18 november. Hur hon försöker få sin man att förstå och som tålmodigt lyssnar på hennes berättande om upprepningarna, utan att man kan hitta en lösning på, hur Tara ska komma vidare. Solvej Balle lyckas otroligt nog att skapa en spänning av ingenting. För egentligen är det ju inget anmärkningsvärt som händer den 18 november. Hennes sätt att skriva gör att jag som läsare är mycket nyfiken på hur det ska gå, kommer Tara vidare i tidsloopen eller stannar hon kvar? Det här är så skickligt gjort och jag är verkligen imponerad!