Au revoir Agneta av Emma Hamberg

Äntligen har Agnetas liv fallit på plats. Nu vet hon precis var och hur hon vill leva sitt: det i SaintCarelle, tillsammans med Einar, Bonnibelle, Fabien, katterna, ostarna, kindpussandet, vinet, baguetterna och klostret. Men hur stadigt ett medeltida kloster än står, kan det faktiskt falla i bitar en en enkel knackning på porten. I alla fall om det är ett oväntat myndighetsbesök som tränger sig på. Med en enda knackning slås den magiska världen Agneta gjort till sin sönder. Einar vet allt om förgänglighet och att inget varar för evigt. Så han bestämmer sig med en axelryckning för att klinga av tillsammans med sitt kloster. Agneta ser hur klostret och Einar försvinner framför henne. Klinga av? Aldrig i livet! Istället samlar Agneta ihop sina trupper Fabien, Bonnibelle, Paul och de andra för att rädda klostret. De har varken pengar, makt, ordning eller reda att slåss med. Däremot har de vansinnigt vackra underkläder.

I Au Revoir Agneta går solen obönhörligt ner över klostermuren. Skymningens strålar brinner bakom dignande aprikosträd och gamla statyer och Agneta tänker på sandslott. Är det verkligen värt att bygga sandslott när tidvattnet ändå sveper dem med sig vid dagens slut? Med det tar Agneta på sig sina vackraste underkläder och bestämmer sig för att övervinna precis alla tidvatten.

Så underbart att få återse Agneta och hennes vänner i SaintCarelle! Som jag saknat dem! Även om den här boken är lite mörkare än Je m´appelle Agneta så innehåller den så mycket humor, kärlek, skratt och värme. Och även en dos av allvar, mörker och sorg, utan att det för den skull tar överhanden.  Emma Hamberg lyckas att få med så mycket levnadsglädje och anti-jantelagen i böckerna om Agneta att det bara är att kapitulera och njuta! Jag har hört att det här ska vara den sista boken om Agneta, men jag  hoppas innerligt att det inte stämmer. Jag vill definitivt ha mer av Annjetá och personerna omkring henne!