Pappan och sonen tar varandra i hand när de möts i besöksrummet. Utomstående skulle kunna tro att det är två främlingar som ser varandra för första gången. Det är en del av tragedin och den obotliga sorgen för dem båda.
David har förberett sig på att inte börja gråta. Det är fjortonde gången under sammanlagt nästan nio år som sonen kommer till fängelset och det har skett i hemlighet och lönndom vid varje tillfälle.
Jag är oerhört ledsen, säger David. Ingen kan vara mer olycklig över det som skett än jag, men det hjälper inte.
Kasper sitter tyst och håller tänderna i överkäken mot underkäken.
Kniven i hjärtat är en bok om liv och död, en bok på liv och död för huvudpersonerna. De är David, som mördat två människor och sitter i fängelse med en livstidsdom, och hans son Kasper, som börjar närma sig sin far efter många år av tystnad, skräck och misstro.
Det här är första gången som jag läser en av Björn Ranelids böcker och det lär säkerligen inte bli den sista. Förvånande nog, så gillade jag boken. Jag har annars lite svårt för Björn Ranelid och därför hade jag inga stora förväntningar utan ville bara prova på att läsa något som han har skrivit. Det märks att Björn Ranelid är språklig begåvad och tycker om att uttrycka sig. Som tur var blev jag förvarnad om att han upprepar sig i boken och ofta kommer tillbaka till vad han tidigare skrivit om. Men eftersom jag kände till det i förväg, så störde jag mig inte på det, utan kunde faktiskt njuta av Ranelids prosa, hans förmåga att uttrycka sig och det sätt han använder sig av det svenska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar