Barnmorskan i East End av Jennifer Worth

Som ung nyutexaminerad barnmorska kom Jennifer Worth på 1950-talet till ett nunnekloster i Docklands i Londons East End, ett område som på den tiden mestadels beboddes av mycket stora och fattiga familjer. Preventivmedel var i princip okänt, husen var trånga och slitna och nästan alla saknade rinnande vatten och inomhustoalett. Det kryllade av barn och ohyra.

Särskilt för kvinnorna var livet svårt. Medan deras män arbetade nere i hamnen fylldes dagarna av smutstvätt, matlagning, uppfostring och barnafödande. När det var dags för ännu en mun att mätta skickade man bud till nunneklostret och en barnmorska skyndade ut på cykel. Förlossningarna skedde under mycket enkla förhållanden i det svaga skenet av en lampa som när som helst kunde slockna.

För Jennifer, som kom från en skyddad medelklassfamilj, blev det ett chockartat möte med fattiga människors livsvillkor. Hon förfasades över smutsen, stanken, den ofta obefintliga personliga hygienen och de enorma barnhorderna. Men som barnmorska kom hon människorna i området nära och hon lärde sig att älska och beundra den livsvilja, värme, kärlek och underbara humor som trots allt frodades i misären.

Den här boken kom jag i kontakt med tack vare Bokias Låna&läs. Jag tillhör en av den lilla skara som missade denna tv-serie, som tydligen visades i somras. Tv-serien kan jag alltså inte yttra mig om, men boken kan jag verkligen rekommendera. Den är riktigt bra!

Det är spännande och fascinerande att läsa om hur det var för kvinnor i 50-talets London. Man har svårt att föreställa sig att det verkligen kunde vara på det viset. Som tvåbarnsmamma jämför man naturligtvis med sina egna graviditeter respektive förlossningar ( i mitt fall två kejsarsnitt) och kan lugnt konstatera att man får vara tacksam för att barnen fötts under 2000-talet! Boken är välskriven och beskriver livet i 50-talets London på ett målande sätt. Det är lätt att måla upp Londonvyerna på näthinnan och boken beskriver flera olika och gripande levnadsöden. Sist men inte minst visar de vilka hjältar barnmorskorna verkligen är!