Stockholms stad breder ut sig som en kuliss med sina sprakande höstfärger. En slående utsikt, tills kriminalinspektör Emma Sköld stannar med blicken på en kvinna som balanserar på fel sida om räcket på Västerbron.
En vindpust tar tag i det långa mörka håret och Emma håller andan. Hur ska hon hindra kvinnan från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även spädbarnet i hennes famn.
Själsfränden är den tionde fristående delen i den populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Sofie Sarenbrant väver på ett unikt sätt in aktuella och känsliga ämnen som självmord och filicid. Hur mycket är ett människoliv värt?
Efter att ha läst ut boken Själsfränden av Sofie Sarenbrant infinner sig en känsla av vad ska jag nu läsa som kan matcha detta? Man kan tro efter att ha redan skrivit nio böcker om Emma Sköld borde skrivandet gå på automatik och kännas som en upprepning av tidigare böcker, men nej! Sofie Sarenbrant levererar även denna gång en bok i toppklass, en bok som känns ny och fräsch och utan att upplevas som en repris av tidigare böcker i serien. Jag vet inte hur hon gör, men målbilden av att den boken hon skriver på ska vara bättre än förra boken infrias verkligen. Inte för att någon av böckerna i serien är dålig eller egentligen sämre än den andra, utan snarare av att det alltid skruvas på något, språket och handlingen får ligga i fokus så det du läser alltid upplevs som det bästa! Att boken skrivs med korta kapitel och växelvis handlar om olika personer och även tidsmässigt utspelar sig vid olika tillfällen skruvar upp tempot och gör boken till en blandvändare av rang. Det är bara att konstatera att Sofie Sarenbrant tillhör en av mina favoritförfattare och jag längtar redan efter nästa bok om Emma Sköld! Frågan är bara hur jag nu kurerar min boksmälla, vad läser jag efter detta???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar