17 december 2018

Silvervägen av Stina Jackson

Årets bästa svenska kriminalroman 2018.

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung kvinna försvinner blir deras liv för evigt sammantvingande.

Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Silvervägen av Stina Jackson vann priset årets bästa svenska kriminalroman år 2018, så jag måste säga att jag hade höga förväntningar på den här boken. Gör den då skäl för namnet? Jag har givetvis inte läst så många svenska kriminalromaner att jag kan bedöma det, men jag kan hålla med om att det är en riktigt bra kriminalroman. Kanske inte den klassiska kriminalromanen med mycket våld, utan det handlar mer om det psykologiska spelet kring ett brott, vad det gör med människor och vad det får för konsekvenser. Utan att kunna avslöja för mycket kring bokens händelser och hur saker och ting hänger ihop, vill jag bara säga att Stina Jackson har lyckats skriva en mycket bra deckare/kriminalroman, som är lite utöver det vanliga. Du får komma kontakt med den ensliga norrländska landsbygden, människospillror och öden. Du känner smärtan, desperationen bland bokens personligheter. Hur olika man tacklar problem och sorg och vad det kan göra med dig. Det här är en bok som dröjer sig kvar i minnet och författaren lyckas beskriva miljöerna och personerna så väl, att du kan skapa dig en bild av hur det och de ser ut. Imponerande för att vara en debutroman!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar