29 september 2021

Herre på täppan av Christina Olséni och Micke Hansen

Arne och Barbro har blivit med kolonistuga, och Ester och hennes kakadua Roland tillbringar motvilligt sensommaren i det spartanska huset. Arne går i taket av svartsjuka när det visar sig att en av kolonigrannarna, Hjalmar von Ridderhusen, en distingerad herre med dyra vanor, var Barbros första kärlek. När sedan Hjalmar hittas död pekas Arne genast ut som huvudmisstänkt. Men det slutar inte där. När ytterligare en av koloniägarna går döden till mötes dras även Roland in i utredningen då kriminalkommissarie Bertilsson misstänker att kakaduan blivit vittne till mord. Men hur får man ett fjäderfä, som bara kan ordet kaka, att börja prata?

För att fria Arne från polisens misstankar drar Ester igång sin egen mordutredning. Med ett påklistrat leende och hembakta vaniljdrömmar snokar hon runt bland stugorna och får koloniägarna att lätta sin hjärtan och bekänna sina synder.

Ibland undrar jag, vad är det egentligen för något speciellt med Ester Karlsson med K? Varför älskar man henne så? En mindre trevlig dam och som inte är särskilt social av sig? Kanske är det just det som är grejen? Det är fantastiskt att läsa om hur hon likt Miss Marple nystar fram lösningen genom att på ett beskäftigt sätt fråga runt och spana bland grannarna eller rättare sagt på den spelplan som hon för tillfället befinner sig. Någonstans därinne finns nog ändå ett hjärta av guld, även om hon inte skulle erkänna det om du ställde frågan till henne. Så om du tar en Agatha Christie deckare och blandar i en stor gnutta humor, så får du den här härliga feelgood-deckarserien om Ester Karlsson med K. En serie du absolut inte får missa att läsa och jag kan bara säga att för varje bok jag läser (eller faktiskt lyssnar på), så blir jag bara mer och mer beroende. Jag vill definitivt ha fler böcker om Ester Karlsson och personerna omkring henne! Jag måste bara tillägga att det bästa och roligaste med hela boken är faktiskt det sista kapitlet. "Tydligen går det att lära gamla hundar att sitta." Det är allt jag säger om bokens slut, för jag vill ju inte "spoila" något.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar