Jag vill bara veta vem jag är. I glappet mellan universitetsläraren jag spelar och barnet jag hittills inte fått vill jag hitta pusslet där jag passar.
Monika Bengtsson föddes i en familj och växte upp i en annan. Av ren duktighet har hon klarat skolan, undvikit det närmast genetiska alkoholberoendet, doktorerat i mytologi och fått en forskartjänst på Stockholms universitet. Hon skulle - till skillnad från sin biologiska mor - bli en bra mamma. Om hennes kropp någonsin blev gravid.
I krisen som sammanfaller med hennes sista provrörsbehandling börjar Monika nysta upp historien om sin biologiska familj. Vem är hon? Och om hon får ett barn, vad kommer det att brås på? En släkthistoria som ingen någonsin berättat för Monika tar henne till platser hon aldrig tänkt sig och tankar hon aldrig haft. Blir till mytologin om henne själv.
Ljudet av fötter - Första Monikabok är del ett i romansviten om Monika. Det är en fängslande berättelse om det sociala arvet, om föräldraskap och svek, hopp och meningen med livet, berättat med Sara Lövestams karaktäristiska humor och värme.
En del böcker är sådana som man vill aldrig ska ta slut, som ska läsas långsamt för att man ska få tid att smälta det man läst. Ja, som en karamell som långsamt får smälta i munnen, för största möjliga njutning. Ljudet av fötter av Sara Lövestam är just en sådan bok. Språkligt är den som ljuv musik för mina öron och själva handlingen är drabbande, smärtsam och även livsbejakande. Ja, den handlar om de stora frågorna utan att boken för den skull blir tung att läsa. Frågor kring vem man är, hur spelar arvet in och kommer jag någonsin bli mamma? Allvarliga frågeställningar, men boken blir för den skull inte jobbig att läsa. Sara Lövestam får in mycket humor i boken och har en förmåga att berätta en historia som du fängslas av. Jag ser verkligen framemot att läsa de andra böckerna om Monika, för jag vill verkligen veta hur det går för henne och hur händelserna i de historiska delarna i boken utvecklas. Jag är så nyfiken på vad nästa bok kommer föra med sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar