Vykortet av Anne Berest

En morgon när Lélia Berest går ut för att hämta posten hittar hon ett vykort. På framsidan syns Garnieroperan, och på baksidan står fyra namn: Epharïm, Emma, Noémie och Jacques - Lélias morfar, mormor, moster och morbror, alla mördade i Auschwitz 1942. Vykortet saknar underskrift och handstilen är märklig. "Vem kan ha skickat något så vidrigt?" säger Lélia rakt ut i luften och går in för att visa det för sin make. Kort därefter lägger hon det i en låda och låtsas som att det inte finns.
   Ingen pratar om vykortet förrän tio år senare. Nu är Lélias dotter Anne höggravid. Hon tänker på sin mormor Myriam, den enda i familjen som överlevde förintelsen. Hon är död nu, men ville aldrig prata om sitt förflutna.
   Anne ber Lélia berätta om Myriams liv, och då visar det sig att Lélia gjort egna efterforskningar. Det blir starten på en resa i det förflutna, en resa som tar med Anne till det tidiga 1900-talets Ryssland, där antisemitismen breder ut sig, sedan vidare till Lettland, Palestina och slutligen det tyskockuperade Paris under världskriget.

Vykortet är en spännande och smärtsam roman om en judisk familj före förintelsen. En febrig jakt på sanningen om vykortet, och en personlig berättelse om identitet, arv och förlust.

Hur sammanfattar jag mina tankar efter att ha läst klart Vykortet, en väldigt stark roman som sätter sina spår? Att det skulle vara smärtsam läsning var jag förberedd på, eftersom det handlar om en familj, där alla familjemedlemmar, utom en, dog i förintelselägret Auschwitz. Men att det skulle vara så smärtsamt kunde jag inte ana. Vi får följa familjen Rabinovitch från tidigt 1900-tal och vidare i livet. Hur de vid ett flertal tillfällen får bryta upp och flytta vidare, allt på grund av antisemitism. Och varje gång tar de sig an det nya livet och landet med en optimism och framåtanda. Tumskruvarna dras långsamt åt och klimatet blir mer och mer fientligt. Vid ett flertal tillfällen ville jag bara skrika ut, gör inte så, flytta inte till Frankrike och senare, fly till USA, stanna inte kvar. Det kommer bara bli värre. Eftersom jag vet vad som hände under slutet 1930-tal och fram till krigsslutet 1945 blir det så påtagligt och smärtsamt! Att sitta med facit i hand och känna att familjen borde ha fattat andra beslut och agerat annorlunda blir flera gånger outhärdligt! Som tur är växlar boken fokus under en period och vi får följa Anne och Lélia i jakten på vem som skrev vykortet. Det förflutna och nutiden vävs ihop, boken går lättare att läsa, för att senare bli smärtsam igen. Låt dig inte avskräckas av detta, utan våga dig verkligen på att läsa boken! Vykortet är en stark läsupplevelse, som jag kommer bära med mig länge. Det är en välskriven roman som griper tag om mitt hjärta och håller ett hårt tag om det. Ett familjeepos, som jag egentligen hade önskat kunde sett annorlunda ut, men som samtidigt är så viktigt att berätta. För det som hände under 1930- och 1940-talet vill vi aldrig mer vara med om!