Anouk har fått nog av stadslivets förkonstling och lämnar sin lägenhet i Montreal för att flytta in i en övergiven stuga i Kamouraska, den nordliga trakt där vitvalarna föds. Det är mitt i vintern, snön ligger djup och det tar tid innan hon lär sig hur man bäst överlever utan el och bekvämligheter i vildmarken. Att vara självförsörjande i 40 minusgrader är ett ständigt pågående äventyr, ett galet vågspel, men också en inre resa. Anouk lär känna sig själv. Men ensamheter blir utmanad av ett oväntat möte.
Gömslet är en roman om att sakta ner tiden, att våga leva sina drömmar, om läsande och skrivande.
Tänk att en liten roman på mindre än 100 sidor kan vara så storslagen och innehållsrik! Gabrielle Filteau-Chiba har lyckats skala ner boken till att visa det omaterialistiska och enkla livet. Vad finns kvar och vad är viktigt när du ger dig ut i vildmarken, mitt i den iskalla vintern och bosätter dig ensam i en stuga, som saknar både el och vatten? En utmaning som heter duga! Men bokens huvudperson Anouk växer in i rollen. Hon lär känna sig själv, djuren och naturen mer och mer allteftersom minuter, timmar och dagar går. Livet flyter på i sakta mak, naturen skiftar och så småningom är inte vintern så kall och hård. Hon lever verkligen i nuet och tar sig an de utmaningar som uppstår. En respekt för djur och natur växer fram och längre fram i boken känns Anouk som en naturkraft, en powerkvinna, som klarar allt och som lever med naturen och utan att göra stora avtryck på den. En ömsesidig symbios. Även om jag själv inte skulle kunna tänka mig att ge upp allt och flytta ut i skogen, tilltalas jag ändå av det enkla och tidslösa. Att klockslag inte är viktigt, inte så stort fokus på det materiella, utan allt handlar om att leva ett liv här och nu. Så avkopplande och respektfullt! Gömslet är en bok som både kan fascinera och utmana. Läs och njut! Upptäck hur just du upplever den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar