De kallar mig vargen av Zeshan Shakar

En ung man besöker sin far som beslutat sig för att lämna Norge och flytta tillbaka till Pakistan. Lägenheten ska tömmas, och under sonens försök att hjälpa till med flytten väcks tankar på uppväxten mellan två kulturer, klassresan han gjort och insikten om hur lite föräldrarna lämnar efter sig trots ett liv av hårt arbete. Det finns inget att ärva, förutom historierna från faderns uppväxt i Pakistan och moderns nordnorska släkt.

De kallar mig vargen är en starkt berörande skildring av relationen mellan en son och hans far, om identitet och att hitta sin plats i livet. Det är en berättelse som är lika personlig som universell, och som stannar kvar länge i läsaren efter den sista sidan.

Att vara med i ett litterärt sällskap, där man läser en bok som någon annan valt och som sedan ska diskuteras är väldigt inspirerande. Det gör att man får läsa en del böcker som man själv kanske inte hade valt att läsa. Boken De kallar mig vargen av Zeshan Shakar är just en sådan bok och en bok som jag troligtvis inte hade läst, om jag själv hade valt den. Eller jo, det hade jag nog kanske ändå gjort. Inte på grund av att jag själv hade tänkt på den, utan för att jag läste översättaren Karin Linge Nordhs fina ord om romanen. Av tidigare erfarenhet vet jag att hon i sin roll som förläggare har en fingertoppskänsla för att hitta fantastiska romaner. Många böcker som jag tyckt mycket om. Vad tyckte jag då om De kallar mig vargen? Jag tyckte verkligen om boken. Sättet boken är skriven på, med ett otroligt fint flöde i språket gör att sidorna flyter på, trots att om man bara ser till handlingen det inte händer så mycket. Det är inte i handlingen bokens storhet ligger, utan i språket, flödet, förmågan att beskriva den känsla som infinner sig när man befinner sig mellan två olika kulturer, två olika världar. En slags rotlöshet, där du inte hör hemma någonstans. Huvudpersonen har en pakistansk pappa och en mamma som kommer från Nord Norge. De bor i ett socialt utsatt område och sliter för att få allt att gå ihop. Mamman blir sjukpensionär och är ändå den som ska få familjelivet att flyta på. Romanen skildrar också på ett fint sätt förhållandet mellan far och son, vilket jag heller inte läst i så många böcker. De kallar mig vargen är inte en snabbläst underhållningsroman, utan en roman som behöver ta plats och som jag som läsare behöver ta in och samtidigt processa det jag läst. En perfekt bokcirkels bok!