Vi var vargar av Sandrine Collette

När Liam kommer hem efter en veckas jakt i de skogiga bergen, förstår han att något har hänt. Hans femåriga pojke Aru kommer inte springande och möter honom, och på marken ser han spår efter björn. Bakom huset, under sin älskades livlösa kropp, hittar han sin son vid liv.

Hela hans tillvaro rasar men han inser en sak: den här vildmarken är inte skapt för ett barn, ett barn han dessutom knappt känner. Han bestämmer sig för att anförtro sin son till släktingar och tar med sig Aru på en lång resa till häst.

Saker och ting blir dock sällan som man tänkts sig. Så småningom, i takt med trampet av hovarna väcker Arus intensiva blå blick något i Liam han inte visste att han bar på. Med Vi var vargar utforskar Sandrine Collette människans plats i en praktfull men hänsynslös natur, och vad som trots livets motgångar kan leda en man till att upptäcka sin inre mänsklighet.

Sandrine Collette har gjort sig känd i Frankrike för sina spänningsromaner. Vi var vargar är hennes första skönlitterära verk och har belönats med Prix Jean Giono 2022 och Prix Renaudot des Lycéens 2022.

Det finns böcker som direkt känns som en bok man ska lyssna på istället för att läsa. Romanen Vi var vargar är just en sådan bok. Den svenska översättningen läses upp av Lennart Jähkel och hans norrländska, lugna röst gestaltar den karga huvudpersonen Liam på ett ypperligt sätt! Jag är övertygad om att jag inte alls hade tyckt lika bra om boken om jag läst den. Lennart Jähkel lyckas på ett personligt sätt att gestalta huvudpersonen/berättarjaget, så att jag som läsare grips av hans person och levnadsöde. Det finns stunder då man bara vill skaka om honom och säga hallå, du har en son som älskar dig! Lämna inte bort honom, stöt inte bort honom, utan låt honom växa! Huvudpersonen Liam är en komplex person, som har haft en svår uppväxt och som vuxen man valt att leva ute i vildmarken, där han och hans lilla familj är självförsörjande. Det är hans uppgift att jaga, när årstiderna tillåter det, för att samla matförråd inför den långa vinterperioden. Vi var vargar är en bok som är gripande och innehåller vackra naturskildringar, samtidigt som det stundtals är hårt, på gränsen till outhärdligt och där man kommer i kontakt med mindre trevliga sidor av människosläktet. Jag läser på baksidestexten att författaren Sandrine Collette tidigare skrivit spänningsromaner och det märks i de spännande partierna av boken. För där är det oerhört spännande, på gränsen till olidligt. Känslan infinner sig ibland att jag vill kasta iväg mobilen, för nu vill jag inte lyssna vidare, vilket jag givetvis inte gör. Det känns som att jag egentligen vill veta om det blir ett lyckligt eller ett dåligt slut, för att i förväg veta om det är någon mening med att läsa vidare under de mer tuffa partierna i boken. Och här vill jag tillägga att jag inte har för vana att tjuvläsa slutet.  Vi var vargar är med andra ord en mycket gripande, grym, poetisk och stundtals olidligt spännande bok. En bok som jag definitivt tycker du ska läsa eller lyssna på!