Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.
Karen inser att hon måste hitta ett alibi åt en av de misstänkta för att själv slippa skylta med sina misstag. Samtidigt växer en vänskap fram mellan henne och offrets dotter.
Karen Eiken Hornby har återvänt till Doggerland för att glömma sitt förflutna med hjälp av arbete, alkohol och män hon inte tycker om. Nu tvingas hon navigera mellan egna och andras felsteg.
Doggerland är en ögrupp i Nordsjön mellan Storbritannien och Skandinavien. Landet är en kvarvarande del av den landmassa som tidigare förenade de brittiska öarna och den europeiska kontinenten. Idag består Doggerland av huvudöarna Heimö, Norrö och Frisel. Kulturen präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska.
Äntligen har jag kommit till att läsa en av böckerna i den mycket omtyckta Doggerland-serien! Varför jag har väntat så länge är för mig en gåta. Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge! Maria Adolfsson har skapat en fiktiv värld - Doggerlandöarna - bara det gör att det blir extra intressant att läsa boken. Man har inget att referera till och får själv måla upp en bild av landskapet med hjälp av författarens miljöbeskrivningar. På något sätt förflyttas jag dit i handlingen och jag känner mig delaktig i det som sker. Huvudpersonen Karen Eiken Hornby, kriminalinspektör och bokens huvudperson, fattar jag direkt tycke för. Hon är en stark kvinna, med ett förflutet som hela tiden kastar en skugga över hennes nuvarande livssituation. En kvinna som å ena sidan är stark och kompetent, men under ytan är hon samtidigt väldigt skör. Den här tudelade bilden av Karen Eiken Hornby är det som lyfter boken och gör den till något mer, än bara en bra kriminalroman. Det ska bli mycket spännande att följa serien och se hur allt utvecklar sig för Karen och personerna runt omkring henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar