13 november 2020

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein

Andreas, Stina och barnen är lyckliga i sin stora bonusfamilj och njuter av tillvaron med bebisen Julia. Men för Andreas tar arbetet på sjukhuset ut sin rätt. Personalen är slutkörd och stressen hotar kvaliteten på vården. Andreas oroar sig även för en av sina svårt sjuka patienter som har sin pappa vid sin sida dag som natt. När hon äntligen vaknar upp ur koman är pappan som bortblåst och patienten hävdar att hennes föräldrar är omkomna sedan länge. 
Hemma börjar Stina känna sig rastlös. Hon vill vara mer än fembarnsmamma och bestämmer sig för att ta tag i sina gamla frisördrömmar. Nu behöver hon och Andreas anpassa sig till en ny vardag om inte familjelyckan ska hotas. Samtidigt oroar sig vännen Lena för sin frånvarande man.
Andreas kan inte släppa mysteriet med den försvunne pappan, och upptäcker snart liknande fall runt om i Sverige. Vem är han och varför utgav han sig för att vara patientens närmaste anhörig? När Andreas börjar lägga ett pussel framträder en bild av det mest förbjudna.

Döden som vakar är femte boken i serien om kirurgen Andreas. Återigen väver Schjetlein en spännande historia som ifrågasätter hur mycket man egentligen vet om sina nära och kära.

Så har jag äntligen läst ytterligare en bok i serien om kirurgen Andreas av Anne-Marie Schjetlein! Det är roligt att se hur en författare utvecklas allteftersom fler böcker ges ut. Ofta växer författaren med rollen, böckerna blir mer välskrivna och får en ännu mer nerv i handlingen. Hur är det det med Döden som vakar? Ja, det är bara att checka av allt på listan. Anne-Marie Schjetlein har lyckats att skapa en psykologisk spänningsroman i toppklass! Som läsare får du ta del av olika personers berättelser/ perspektiv i korta kapitel, vilket ger ett bra driv i handlingen och gör boken lättläst. Det skapas spänning och du får fundera på vad som händer och hur det hänger det ihop? Slutkapitlen får pausas för att se om man överhuvudtaget orkar/kan ta en paus, för spänningen är verkligen på topp! Pust, men ack så bra!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar