Jag reste mig.
Kom sa jag. Jag vill lägga rosen på kistan.
Bror skruvade på sig och såg sig omkring.
Omkring såg tillbaka på honom.
Men om det inte ska vara så sa han.
Det gör mig likom sa jag och gick upp
till kistan. Bror kom efter."
Vi for upp med mor är uppföljaren till den hyllade Augustprisnominerade debuten Jag for ner till bror. På ojämförlig prosa fortsätter Karin Smirnoff låta oss stifta bekantskap med glesbygdens olika gestalter, och återvändaren Jana Kippo.
Nu har jag avverkat del två av Karins Smirnoffs triologi om Jana Kippo och människorna omkring henne. I den här boken åker Jana och hennes bror till moderns hemtrakter och man får en glimt av hur Janas mamma växt upp och hur man idag lever i "gemenskapen" i Kukkojärvi. En miljö som naturligtvis Jana totalkrockar med. Jag vet inte vad och hur Karin Smirnoff gör, men hon innehar verkligen en magisk penna som kan författa de här verkligen unika böckerna. Sättet de är skrivna på har totalknockat mig och böckernas alter ego Jana Kippo, är en person som man verkligen hatälskar. Det vill säga hon behöver verkligen ta tag i sitt liv, eftersom hon gör många dåliga val och ändå så hejar man på henne och hoppas på att allt ska gå bra. Om man bara skalar av all denna hårda yta, så finns en liten flicka därinunder, som ändå har ett hjärta av guld och som inte vill något annat än att bli en bra mamma till sitt barn och kunna njuta av kärleken i livet. Men uppväxtmiljön och vad hon råkat ut för och stött på under sin levnadstid har format hennes nästan ogenomträngliga yta. Jag är såå nyfiken på vad den tredje och sista delen om Jana Kippo ska föra med sig och hur berättelsen slutar. För dig som ännu inte läst någon av böckerna om Jana Kippo kan jag bara säga: läs dem. Du har aldrig läst något liknande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar