1933: Alice Edevane är en brådmogen sextonåring med författardrömmar, som längtat efter den här dagen. Midsommarafton och fest på familjens lantgods vid sjön i Cornwall med hundratals gäster. Men när festen är slut är hennes lillebror Theo, elva månader, spårlöst försvunnen. Han återfinns aldrig och tragedin splittrar familjen för all framtid.
2003: Sadie Sparrow har tvingats ta ledigt från arbetet som polis i London och reser till sin morfar i Cornwall. Efter ett besvärligt fall anses hon behöva ta igen sig. Det tycker inte Sadie, och när hon hittar det övergivna huset vid sjön och hör talas om pojken som en gång i tiden försvann börjar hon gräva i historien.
Alice Edevane är nu en gammal dam och framgångsrik deckarförfattare som lever ett tillbakadraget liv i sin eleganta våning. Tills den unga kvinnliga polisen börjar ställa frågor om hennes familjs förflutna, om huset i Cornwall, om lillebrodern. De hemligheter som hon ägnat hela sitt liv åt att undfly riskerar att komma upp till ytan.
Huset vid sjön är den första boken jag läser av Kate Morton. Mina förväntningar var mycket höga och därför blev jag förvånad när jag upplevde boken som långdragen och seg. Eller i alla fall var det mitt första intryck. Men jag härdade ut och läste vidare och det är jag mycket tacksam för. Boken har ganska långa kapitel, vilket gör att tempot dras ner. Allteftersom handlingen fortskred blir jag mer och mer fascinerad av historien, fundersam över hur dåtid och nutid hängde ihop. Helt plötsligt hade jag ändrat uppfattning om boken och tyckte den var mycket bra. Huset vid sjön av Kate Morton är därför en bok, som jag varmt rekommenderar dig att läsa, men välj ett tillfälle då du har möjlighet att läsa längre stunder. Du får bästa läsupplevelsen om du läser hela kapitel och då slipper du säkerligen känslan av att det är en seg bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar