Simmaren av Joakim Zander

En feberhet natt i det tidiga åttiotalets Damaskus lämnar en amerikansk spion sitt nyfödda barn till ett osäkert öde. Det är ett svek han aldrig kan försonas med och han inleder en flykt undan sitt förflutna som kommer att ta honom till Beirut, Afghanistan och Irak. Vart som helst där faran och stressen låter honom tillfälligt glömma.

Trettio år senare. Den svenska EU-juristen Klara Walldéen blir uppsökt av sin före detta pojkvän Mahmoud Shammosh som forskar om krigsförbrytelser. Han behöver hennes hjälp med information han har kommit över - hemligstämplad information som mäktiga intressen gör allt för att dölja. Över en natt blir Klara och Mahmoud villebråd i en jakt genom ett vintrigt Europa där gränserna mellan länder har blivit lika porösa som de mellan vän och fiende, sanning och lögn, historia och nutid.

Det här är en genre som jag sällan läser: thriller, spänningsroman med ett politiskt tema eller om du vill kalla det en spionberättelse. Simmaren är en bok som är så mycket mer än en klassisk spionthriller. Självklart finns det händelser där underrättelsetjänster är inblandade, som inte får komma fram och en av huvudpersonerna rör sig inom EU-politiken. Men det som ger det lilla extra till historien är den amerikanska spionens svek och försök att rättfärdiga sitt handlande, när han för trettio år sedan övergav sitt nyfödda barn. Joakim Zander har lyckats att få till en thriller med hög spänningsfaktor, snabbt tempo, samtidigt som tvisten kring den amerikanska spionen förhöjer bokens handling.