I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund

Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer att klara mig den här gången. Det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Det här är mina känslor när de osar, fräser och dundrar inom mig.

I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta cancern. Han började skriva en blogg, "I kroppen min". Boken basereras på bloggen som fullkomligt har exploderat av besökare - miljontals människor har upptäckt Kristians starka, nakna, vackra texter. Texter som träffar rakt i hjärtat.
Boken innehåller dessutom nyskrivna kapitel.

En del böcker vill man helt enkelt ha olästa, en del böcker smärtar för mycket att läsa och ändå kan du inte låta bli att läsa den. I kroppen min är just en sådan bok. Den är så jobbig att läsa, att ditt hjärta brister och du bara vill slänga boken i väggen, stampa på den och varför inte riva ut alla sidorna ur den. Men samtidigt är det en bok som inte ska lämnas oläst, som om du bara orkar att läsa den,ger dig så mycket mer. En känsla av vad som är viktigt i livet. En känsla av hur det är för alla de som drabbas av cancer. Många överlever sjukdomen och en del gör tyvärr inte det. Den här boken visar på ett naket och smärtsamt sätt hur det är att leva med en obotlig och grym sjukdom. En sjukdom som du vet att du inte kommer att överleva. Varför läste jag då boken? Ja, vad svarar jag på det? Den har stått många år oläst i min bokhylla. Jag känner flera som fått cancer och som överlevt. En del har inte klarat sig. Det som känns viktigt för mig är att ha läst den, för att öka förståelsen kring hur det kan vara att leva med den här hemska sjukdomen. Men boken speglar också vad det är som är viktigt i livet och vad man ofta tar för givet, utan att för den sakens skull reflektera över det och uppskatta det.