I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund

Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer att klara mig den här gången. Det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Det här är mina känslor när de osar, fräser och dundrar inom mig.

I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta cancern. Han började skriva en blogg, "I kroppen min". Boken basereras på bloggen som fullkomligt har exploderat av besökare - miljontals människor har upptäckt Kristians starka, nakna, vackra texter. Texter som träffar rakt i hjärtat.
Boken innehåller dessutom nyskrivna kapitel.

En del böcker vill man helt enkelt ha olästa, en del böcker smärtar för mycket att läsa och ändå kan du inte låta bli att läsa den. I kroppen min är just en sådan bok. Den är så jobbig att läsa, att ditt hjärta brister och du bara vill slänga boken i väggen, stampa på den och varför inte riva ut alla sidorna ur den. Men samtidigt är det en bok som inte ska lämnas oläst, som om du bara orkar att läsa den,ger dig så mycket mer. En känsla av vad som är viktigt i livet. En känsla av hur det är för alla de som drabbas av cancer. Många överlever sjukdomen och en del gör tyvärr inte det. Den här boken visar på ett naket och smärtsamt sätt hur det är att leva med en obotlig och grym sjukdom. En sjukdom som du vet att du inte kommer att överleva. Varför läste jag då boken? Ja, vad svarar jag på det? Den har stått många år oläst i min bokhylla. Jag känner flera som fått cancer och som överlevt. En del har inte klarat sig. Det som känns viktigt för mig är att ha läst den, för att öka förståelsen kring hur det kan vara att leva med den här hemska sjukdomen. Men boken speglar också vad det är som är viktigt i livet och vad man ofta tar för givet, utan att för den sakens skull reflektera över det och uppskatta det.

Bakom stängda dörrar av B.A. Paris

Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen?

Känner du Jack och Grace?

Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre.

Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga.

Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen.

Vad är det egentligen som händer bakom de stängda dörrarna?

Pust, äntligen!! Boken är färdiglyssnad! Så nu kan jag andas igen. Om du är ute efter att läsa en olidligt spännande bok, är Bakom stängda dörrar av B.A. Paris boken för dig. Det är i alla fall en av de läskigaste böckerna jag har läst. Du inser direkt att paret Angel inte lever det perfekta livet, eller om alla andra tycks tro det. Hela tiden ligger Jack steget före och då undrar om Grace någonsin ska kunna fly. Dessutom har du boken igenom inte känslan av att slutet gott, allting gott, utan det kan gå precis hur som helst. Det är alltså inte ett givet lyckligt slut. Hur den slutar?? Ja, det tänker i alla fall inte jag avslöja. Utan läs, förundras och förfasas av den här ohyggligt läskiga bok. Den här boken bevisar att det psykiska våldet i bokens värld, är minst lika otäckt som fysiskt våld.

Den som gapar efter mycket av Kristofer von Beetzen

"Allvarligt talat, det här är the oldest trick in the book. Det är samma sak som fick holländare att slänga sina besparingar på tulpanlökar på sextonhundratalet eller som gjorde Ivar Kreuger till världens rikaste. Trustorhärvan kommer framstå som snatteri på Ica. Och risken att torska är noll."

William Berner var en fånge långt innan han hamnade i fängelse. Den krävande karriärklättringen som hans far stakat ut, hustruns drömmar om det extravaganta livet och hans rädsla för att gå sin egen väg styr honom långt från sina drömmar. Att han också är fånge i sin chefs personliga förmögenhetsbygge som ofrivillig målvakt i insideraffär gör att snaran sakta dras åt.

När han hamnar på Täbyanstalten har han förlorat allt. Det enda han har kvar är drivkraften att bevisa sin oskuld, insikten att girighet förblindar och massor av tid att tänka. När man inte har något att förlora är oddsen att lyckas oändligt bra, är Williams filosofi när han börjar skissa på det perfekta brottet för att sätta den stora hämnden i verket.

På en av bokens omslagsflikar står följande text, vilket jag tycker beskriver boken på ett så bra sätt att jag bara måste citera det:

"Den som gapar efter mycket är en berättelse om omåttliga begär, stora pengar och en mycket elegant hämnd. I finansbranschen överträffas dikten ofta av verkligheten och i denna moderna Greven av Monte Cristo vävs dikten ihop med glimtar ur verkligheten till en underhållande spänningsroman om drömmen att bli rik. Låt dina drömmar flyga business-class för ett tag och följ med på en spännande färd bakom kulisserna på Stureplan."

Kristofer von Beetzen har lyckats med att skriva en underhållande spänningsroman, som utspelar sig i Stockholms finansvärld, utan att det för den sakens skull behöver innehålla stora mängder med våld. Utan istället handlar det om begäret om att bli rik respektive att få upprättelse, när du dömts för ett brott som du inte har begått. Hämnden är ljuv och orden "what goes around, comes around" speglar andemeningen i boken. Överraskande nog så tyckte jag mycket bra om boken. Jag läser ofta spänningsromaner, men då är det oftast någon typ av deckare eller psykologisk thriller. Det är ytterst sällan jag har kommit i kontakt med en spänningsroman, som till största del handlar om drivkraften att få upprättelse och hur det perfekta brottet iscensätts. Det här är Kristofer von Beetzens första bok och jag ser verkligen framemot att läsa fler av hans kommande böcker. För visst går det att skriva en fristående fortsättning på den här storyn!

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein

Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.

En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna.

Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås.

När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser.

Anne-Marie Schjetlein väver samman ett nät av relationer och livsöden i en dagsaktuell sjukhusproblematik. Döden ingen ser är den tredje fristående boken i serien om kirurgen Andreas Nylund och den kantstötta villaidyllen i Tylösand, uppföljare till Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka.

Det var med stora förväntningar jag började lyssna på Döden ingen ser, den tredje boken om Andreas Nylund och boken motsvarade verkligen min höga förväntningar. Den handlar inte bara om bokens huvudperson Andreas Nylund och personerna runt omkring honom i hans privatliv, utan även hur arbetslivet kan se ut inom vården. Vad händer när någon begår ett fel och hur påverkar det människor och deras liv? Jag tycker om parallellhandlingen, som vävs in i boken, hur allt hänger ihop och hur personerna dras in i nätet. Ett extra plus till Anne-Marie Schjetlein, som i den här boken ger en lite mer mänsklig/känslig sida av Petra. Döden ingen ser är en mycket välskriven deckare, som jag varmt kan rekommendera. Anne-Marie Schjetlein skriver kunnigt om livet på sjukhus, samtidigt som hon på ett skickligt och obehagligt sätt får ihop en handling kring levnadsöden, olika händelser och hur de påverkar personernas psyken och handlingar.