Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein

"Du och jag Andreas, vi kommer få det så bra. Du kommer älska mig, bara mig."

Halmstad plågas av ett pedofilrykte. Som kirurg tvingas Andreas ta emot skadade pojkar på sjukhuset. Utnyttjade kroppar. Oron växer sig större, ockuperar honom. En pedofil. Kan Petra verkligen ha någonting med det här att göra?

Trots att Andreas inte sett skymten av Petra på ett år kan han inte slappna av. Hennes sista ord gnager. Hon mördade för att komma honom nära ändå har han inte kontaktat polisen. Om du gör det kommer jag tillbaka. Men inte till dig. Utan till dina kära söner. Så Andreas tassar på tå, tvekar inför relationer som lockar, osäker på vad som kan väcka Petras vrede.

Döden den bitterbleka är en psykologisk spänningsroman i sjukhusmiljö. Med fingertoppskänsla för dramatik, relationer och vardagsrealism trollband Anne-Marie Schjetlein både läsare och kritiker med sin debut, Döden kvittar det lika. Döden den bitterbleka är den andra, fristående boken i serien om den kantstötta villaidyllen i Tylösand.

På senare tid har antalet böcker i kategorien psykologiska spänningsromaner ökat lavinartat och Anne-Maries Tylösandserie är något du bara måste läsa/lyssna på. Tack vare att jag är med i en grupp för bokälskare på Facebook, kom jag lyckosamt i kontakt med Anne-Marie Schjetlein. Och efter att ha läst första boken kan jag bara säga att jag är fast. Jag måste bara läsa de andra böckerna i serien. Det går inte lämna några trådar lösa, utan jag behöver helt enkelt få reda på hur det går. Vad händer och hur slutar det? Döden den bitterbleka är om möjligt ännu mer olidligt spännande, än den första boken i serien. Att dessutom barn blir utsatta, gör att olustkänslan ökar och spänningen stegras. Anne-Marie Schjetlein har på kort tid blivit en av mina nya favoritförfattare. Inte nog med att hon skickligt skapar en spänning och olustkänsla genom bokens sidor, hon har dessutom en fantastiskt känsla för det skrivna ordet och detaljer. Det här bidrar till att böckerna är en fröjd att läsa, eftersom de är så välskrivna och hon på ett realistiskt sätt skildrar det klassiska vardagslivet/pusslet.