Jan-Philipp Sendkers genombrottsroman Konsten att höra hjärtslag har förtrollat en hel värld. Den har talat till människors hjärtan och bara i Sverige har den sålt i 250 000 exemplar. Nu kommer den efterlängtade uppföljaren till romanen som blev årets mest sålda pocketbok 2015.
Det har gått nästan tio år sedan Julia Win kom tillbaka från sin resa i Burma, landet där hennes far föddes och där hon fann en bror. Hon är framgångsrik advokat på Manhattan, men känner sig vilsen och utbränd. När hon inne i sitt huvud börjar höra en enträgen röst som ställer de frågor hon alltid försökt undvika - Varför lever du ensam? Vad söker du i livet? - känns sammanbrottet nära. I ett försök att hitta tillbaka till sig själv och meningen med livet återvänder hon till Burma. Där får hon höra historien om en kvinna som heter Nu Nu, en historia som är full av passion och tragik och som kommer vända upp och ner på Julias liv. Precis som Konsten att höra hjärtslag är det här en känsloladdad roman som utforskar människans innersta. En inspirerande och oförglömlig berättelse om kärlek, sorg, identitet och livets mening.
Efter att ha läst Konsten att höra hjärtslag var det en självklarhet att även läsa Hjärtats innersta röst, eller rättare sagt lyssna på den. Tyvärr når den här boken inte upp till samma nivå som Konsten att höra hjärtslag. Varför vet jag inte riktigt. Det kan självklart bero på att jag lyssnade på den här boken istället för att läsa den. Kanske beror det på att det tog ett tag innan den fascinerade historien om Nu Nu och hennes familj berättades. Men när det väl hände var jag fast. Jan-Philipp Sendker är verkligen duktig på att skriva om fascinerande människoöden. Berättelsen griper tag i dig och dröjer sig kvar långt efter det att du har slutat lyssna/läsa boken. Så med andra ord vill jag verkligen rekommendera dig att läsa Hjärtats innersta röst. Om du som jag tycker att den känns både seg och tråkig i början, bör du inte ge upp boken i första taget. Den blir bättre, mycket bättre, så fortsätt och läs. Du lär förstå vad jag menar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar