15 februari 2014

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Alice Howland, lycklig gift och med tre vuxna barn, är en mycket välrenommerad Harvardprofessor på höjden av sin karriär när hon märker att hon börjar glömma saker. Först ett ord då hon håller en föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över, men som är en skrämmande upplevelse för den osedvanligt strukturerade och skärpta Alice. Och så en dag då hon under sin joggingtur i city upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal. Romanen är skriven ur Alices perspektiv, och vi får under två års tid detaljerat följa hennes gradvisa insjuknande, till den dag då hon inte längre vet vem hon är.
Fortfarande Alice handlar om en kvinna som rent bokstavligt tappar förståndet. Det är thrillerspännande och hjärtslitande och sorgligt och fruktansvärt skrämmande (inte minst om man vågar snudda vid tanken att man sig själv ovetande kan vara bärare av denna sjukdom) men ändå inte alldeles becksvart. Alice växer också av sjukdomen, får en närhet till sin man och sina barn som hon inte haft särskilt mycket tid eller känslor för tidigare. För Alice är trots allt inte bara "den galna Alzheimerpatienten"- hon är också fortfarande Alice: professor, lärare, maka, mor och till sist även mormor.

Det var ett tag sen jag läste en här boken, men det är en av de bästa böckerna jag har läst. Det är en oerhört gripande bok, om en grym sjukdom. Man får följa Alice under tiden som hon successivt blir sämre och sämre. Jag tycker framförallt om att boken är skriven ur hennes synvinkel, vilket gör att du får ett annat perspektiv på sjukdomen. Trots att den skildrar hur Alice gradvis försämras, så är det inte en "svart" och deprimerande bok, utan boken innehåller en hel del humor och kärlek. Den visar på nyttan av att hinna ta tillvara på livet. Så lämna inte den här boken oläst! Jag kan verkligen varmt rekommendera den!

14 februari 2014

Nu ser du mig av S.J. Bolton

Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu. När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn. Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren.

Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey. Ska hon en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars okända förebild lyckades undkomma alla...

Jag gillade verkligen den här boken. Den har det mesta en deckare/thriller ska ha. En bra handling, mycket spänning och även en hel del otäckheter. Suveränt med korta kapitel, som håller "otäcksfaktorn" hög, men gör att du ändå orkar plöja vidare. Trots att boken är tjock, läste jag ut den riktigt fort. Jag kan varmt rekommendera boken. Hoppas bara du vågar läsa den. Vissa partier är riktigt läskiga.

07 februari 2014

Du går inte ensam av Mari Jungstedt


En sensommarvarm septembermorgon försvinner den tvååriga Andrea Eliasson från en skönhetssalong i Visby där hennes mamma arbetar. Ingen av de förbipasserande på den stillsamma kullerstensgatan intill Visby ringmur har sett vem eller vilka som förde iväg henne. 
När så ännu ett barn försvinner från den årliga höstmarknaden i Hemse intensifieras polisjakten. Bara några veckor senare hittas en kvinna mördad i vassen vid det djupa och ensliga Lojsta träsk. 

Undersökningen leds av poliskommissarie Karin Jacobsson som får hjälp av den halvtidssjukskrivne Anders Knutas. Mitt i den hektiska utredningen kämpar de för sin kärlek. 
Någonstans i det annalkande höstmörkret gömmer sig en mördare. Och en barnarövare. Är det en och samma person? 

Du går inte ensam är Mari Jungstedts elfte deckare med Gotland och polisen Anders Knutas i fokus.

I vanlig ordning är Mari Jungstedts deckare av både hög kvalitet och snabbt tempo. Du läser boken i raketfart tack vare korta kapitel och en tät handling. Perfekt läsning för den som vill läsa en bra, välskriven bok, men som kanske inte har så mycket tid över för läsning. Du hinner alltid att läsa något/några kapitel. Det som är bra med Maris böcker  (och naturligtvis gäller det också den här boken) är att det ofta är olika parallella händelser som slutligen vävs samman och hänger ihop. Du anar hur saker och ting är men det förstör överhuvudtaget inte handlingen eller spänningen för den delen, utan du vill vidare.
Jag tycker att det känns fräscht och nytt att det är Karin Jacobsson, som axlar Anders Knutas mantel och är den som har huvudansvaret för utredningen. Samtidigt som man med spänning läser om vad som händer i Anders liv. Som förälder läser man dessutom med lite extra oro om vad som har hänt barnen och tar aldrig för givet ett det ska bli ett "bra" slut. Med andra ord kan jag varmt rekommendera dig att läsa den här boken. Spänningen är tät, tempot högt och handlingarna vävs samman på ett skickligt sätt. Mari Jungstedt fortsätter att hålla samma höga klass, som hon alltid har.